Att åldras i Sverige

I Sverige har man rätt till det som kallas pension. Pension är pengar man får när man blivit äldre och slutat arbeta. Hur mycket man får i pension beror på vilken lön man haft tidigare, hur länge man har arbetat och om man privat har sparat till sin pension. Pensionen är uppdelad i tre delar och man kan få allmän pension, tjänstepension och pension från eget privat pensionssparande. Den allmänna pensionen består av tre delar, inkomstpension, premiepension och garantipension. På Pensionsmyndighetens hemsida kan man läsa mer om den allmänna pensionen. Tjänstepensionen är den del av pensionen som arbetsgivaren betalar in medan det privata pensionssparandet består av pengar som man själv sparat. Man bestämmer själv när man vill gå i pension. Ju senare man går i pension desto mer pensionspengar får man varje månad. Sin inkomstpension och premiepension kan man tidigast ta ut när man är 61 år och sin garantipension kan man tidigast ta ut vid 65 års ålder. Den vanligast pensionsåldern i Sverige är 65 år men man har rätt att arbeta tills man är 67 år.

I Sverige är det ofta samhället som ger stöd och omsorg för den som blir gammal. En del i detta är att man har rätt till äldreomsorg. Ett exempel på äldreomsorg är hemtjänst, vilket ska möjliggöra för individer att bo kvar i sitt egna boende även när man blir äldre. Hemtjänsten kan till exempel hjälpa till med städning, inköp och matlagning. Hjälpen kan också ges på kvällar och nätter. När man inte längre klarar av att bo hemma finns det äldreboenden. Här kan äldre personer få vård och service och det finns personal att tillgå dygnet runt. Innan man kan få plats på ett äldreboende måste en utredning göras av en biståndshandläggare som sedan bestämmer om man har rätt till en plats på ett äldreboende. Biståndshandläggarna är anställda på kommunen.

Många äldre avlider på ett äldreboende, men många avlider också hemma. Efter att en person avlidit hålls ofta en begravning, vilken ser olika ut beroende på personens trosinriktning. Det är dock Svenska kyrkan som är huvudman för all begravningsverksamhet, oavsett vilken religion den avlidne tillhört. I varje kommun finns ett begravningsombud. Detta är en person som arbetar för den avlidnes intressen och för att anhörigas önskemål tas tillvara. Begravningsombuden ska också se till så att de som inte är medlemmar i Svenska kyrkan får begravas på ett sätt som passar dem. Det finns dock vissa regler som måste följas. De handlar till exempel om att den avlidne måste ligga i en kista, att kremeringen måste gå till på ett visst sätt och att den avlidne ska kremeras eller gravsättas senast en månad efter dödsfallet. Om det finns önskemål om att den avlidna ska begravas utomlands kan en begravningsbyrå hjälpa till med transport till utlandet.

När en person har avlidit finns det lagar som bestämmer vem som ska ärva pengar och saker efter den avlidne, så kallad arvsrätt. Om den avlidne var gift ska den make/maka som lever kvar ärva allt. Deras barn får ärva när den överlevande maken/makan dör. Om den avlidne inte var gift ärver barnen allt. Om den avlidne inte hade några barn är det istället föräldrar eller syskon till den avlidne som får arvet.